Lindström på taket

Det är helt otroligt, jag kan knappt tro det, men vi fick upp takstegen i söndags! Med hjälp av svärfar och svåger så gick det faktiskt rätt smärtfritt. Jag som stod på andra sidan huset och drog i repet för att få upp stegen hann inte ens riktigt vara med. Plötsligt var alla andra uppe på taket utan att jag riktigt förstod hur det gick till.









Det här bilderna tog min man från taket. Jag gillar särskilt den på ladugården där man kan se hur mycket vi har röjt på tomten nu i vår. Tidigare var det alldeles tätt av träd kring ladugården. Bäcken som rinner intill huset är nu som allra störst, den fyller nästan upp hela den gamla fåran. Till sommaren kommer den inte att vara mer än ett dike tråkigt nog, och trots att den heter Storbäcken.









Själv vågade jag mig inte ända upp till skorstenen. Jag lider tyvärr av höjdskräck och litar inte riktigt på mig själv när yrseln sätter i. Vissa andra i familjen har dock inga sådana problem. Svärfar sprang omkring på taknocken - i träskor! - som om det inte var värre än att ta en promenad på trottoarkanten. Här har ni herr Lindström på taket.












Idag fick vi bekräftelse från sotaren som kommer på tisdag. Det ska bli spännande att höra vad han säger. Men väl uppe på taket (jag från stegen) såg vi ju själva att skorstenen till och med var värre däran än vad vi först trott. Den är sprucken rakt igenom på baksidan. Det ser ut som en sättningsskada så nu håller vi tummarna för att den sprickan inte fortsätter nedanför taket.