fredag 28 november 2008

Presenten med stort P

Det har varit lite bloggtorka på sista tiden, man har ju så mycket att göra jämt, men nu ska jag i alla fall ta och berätta om den stora 30-årsdagen. Jag tror det är den bästa födelsedag jag har haft hittills. Trots att vi hade hit en massa folk och firade så kändes dagen så lugn och avslappnad.

Den började perfekt med att min man bjöd mig på en av mina favoriträtter till frunch, nämligen Äppelcrêpes. Receptet har min mormor hittat nån gång i typ Hemmets journal eller Allers eller någon sådan tidning. Här följer recept till fyra portioner:

1 1/2 dl vetemjöl
1 msk vanillinsocker
2 1/2 dl mjölk
2 ägg
25g smält smör eller rapsolja
2 rivna äpplen
1 msk socker
1 tsk kanel

Blanda som en vanlig plättsmet och stek i stekpanna. Servera med grädde, crème fraiche eller glass. Mums! Jag blir riktigt sugen bara jag sitter här och tänker på det...


Men innan frunch fick jag gå på skattjakt. Min man hade snitslat en bana som gick från sängen genom hela huset och ut i trädgården. Och där hittade jag presenten med stort P som jag har önskat mig i flera år. En Madickengunga!


Min man påstår att han inte är en romantiker men hela hösten har han ägnat åt att bygga den här gungan till mig i hemlighet, och jag har inte misstänkt ett skvatt! Om inte det är romantiskt så vet jag inte vad det är! Jag blev verkligen överraskad när jag hittade den där ute. Gungan blev färdig några timmar innan födelsedagen så han körde hit den under natten när jag låg och sov.

Ritningen till gungan hittade jag för ett år sedan ungefär på Clas Ohlssons hemsida. Den är ritad av herr Ohlsson själv på 30-talet. Men tydligen var ritningen inte så där jättebra, måtten var inte så precisa så det blev en del ändringar i konstruktionen. Men visst blev den fin! Det imponerande är att det här är det första min man har byggt. Han hade visserligen hjälp av sin far men ändå, visst blir man lite slagen med häpnad? Till sommaren ska gungan vitmålas, sen får vi ser var den hamnar. Om det blir vid sommarhuset eller här hemma i trädgården.


Sen fick jag även en väldigt fin present av min morfar men den visste jag om att jag skulle få för jag har nämligen gjort ritningen till den själv. Det är en tallrikshylla som jag också har önskat mig ett tag nu. Det finns ju tallrikshyllor av alla möjliga modeller att köpa idag men de verkar alla vara vitmålade och jag ville ha en mörk hylla som skulle matcha vår matsalsmöbel. Så här fin blev hyllan.


Nu behöver jag bara några fler Gröna Anna tallrikar att ställa i den men jag vill ha av den äldsta upplagan och de är inte så lätta att hitta.

lördag 15 november 2008

Utmaningen 2

Jag har fått en ny utmaning, denna gång från Mitt egnahem. Jag hade ju egentligen tänkt skriva om mina födelsedagspresenter men det får vänta till nästa gång eftersom maken åter igen har dragit iväg med kameran.

Utmaningen är att berätta sju saker om sig själv, alldagliga som knasiga.

1. Jag börjar med ett underligt (?) intresse som jag har, nämligen planritningar på hus. Detta intresse började redan när jag var omkring 10 år och jag undrar om det inte kommer från min morfar som jobbade som byggmästare när jag var barn. Jag brukade få följa med mormor på hans kontor ibland och där fanns det ju en del ritningar. Jag har i alla fall ända sedan dess älskat att titta i huskataloger och föreställa mig hur ett hus kommer att se ut utifrån ritingarna. Och så är jag ju ganska förtjust i att göra egna ritningar också.


2. Innan jag upptäckte att yrket byggnadsantikvarie fanns funderade jag faktiskt på att bli yrkesofficer och gjorde direkt efter studenten lumpen vid F21 i Luleå i elva månader. Nu blev det inte så att jag sökte vidare till officershögskolan men jag ångrar absolut inte att jag valde att göra militärtjänst, det var en upplevelse som man inte glömmer.

3. Jag lärde mig att sy när jag var väldigt ung, sisådär en tolv år kanske. Jag har nämligen en mor som är helt hopplös med symaskinen så när jag ville ha nya gardiner tex fick jag helt enkelt ta tag i det själv. Det tog inte lång tid innan det var jag som sydde det mesta åt min mor istället för tvärtom... Däremot så har jag aldrig haft något bra betyg i syslöjd. Jag tror att syslöjdslärarinnan alltid tyckte att jag gjorde för mycket efter eget huvud istället för efter hennes instruktioner. Så går det när man lär sig på egen hand!

4. Jag älskar att skriva, både fakta och skönlitteratur. Drömmen vore att bli författare men det är ju inte det lättaste yrket att slå sig fram i. Så det förblir nog en dröm...

5. Jag är fruktansvärt rädd för nålstick (typ sprutor och blodprov) samt för att kräkas. Ni kan ju gissa hur det känns att vara gravid då!

6. Som antikvarie tycker jag att det är helt fel att avluta gamla målade möbler men i hemlighet så tycker jag att det är väldigt fint och har flera sådana möbler själv... Men jag har aldrig avlutat något själv utan köper sådant som redan är avlutat och färdigt för att dämpa mitt dåliga samvete...

7. Jag är fruktansvärt kvällstrött. Går gärna och lägger mig före klockan nio om jag kan. På helgerna kan jag hålla mig vaken till tio om jag har tur...Men å andra sidan betyder det att jag är morgonpigg och jag hinner alltid göra miljoner saker på förmiddagen då jag är som effektivast. Oftast sker det medan maken fortfarande ligger och sover.

Egentligen ska man ju skicka utmaningen vidare till sju personer men jag tycker det är så svårt att välja ut sju stycken. Så nu gör jag som jag sett att flera andra bloggare börjat göra, nämligen alla ni som känner er utmanade får anta den på eget bevåg!

torsdag 6 november 2008

Historien om två hus

Den senaste veckan har vi varit upptagna med fönster. Med tanke på det så tänkte jag berätta historien om två hus för er. Det ena huset är mina svärföräldrars som jag har berättat om tidigare. Huset i sin nuvarande form är uppfört omkring 1800-talets mitt av min mans farfars far Nils Petter Lindström och där bedrevs gästgiveri från slutet av 1800-talet till 1918. Så här såg huset ut 1916.


1986 renoverade mina svärföräldrar huset och bytte bland annat fönster. De gamla originalfönstren från 1800-talet gav de bort till grannarna som då höll på att restaurera sitt hus. Det huset uppfördes omkring 1845 av Nils Petters far Johan Persson Lindström och husen var ursprungligen i princip identiska, både utvändigt och invändigt. Så här såg det huset ut omkring 1939.


Otroligt lika, eller hur? För ett par veckor sedan fick vi reda på att de nuvarande ägarna till det huset hade bestämt sig för att byta fönster. Som antikvarie tycker jag såklart att det är något av helgerån att byta fönster i ett kulturhistoriskt värdefullt hus men när ägarna väl har bestämt sig så är det inte så mycket man kan göra. Vad vi gjorde var att ta kontakt med dem och fråga om vi kunde få ta reda på de gamla fönsterbågarna. Så den senaste veckan har vi forslat fönsterbågar mellan gårdarna och nu är de åter tillbaka på den gård där de hör hemma! Är inte det i alla fall något fantastiskt? Sedan får framtiden visa vad vi riktigt ska göra med dem, men vi har några idéer.

Här en bild från Hålla hus på de aktuella fönsterbågarna. Vinterbågarna är av en typ som kallas för Skellefteå-fönster vilket innebär att de monteras utifrån och inte inifrån som är vanligast när man har lösa vinterbågar. Är de inte tjusiga så säg?



Nästa inlägg ska jag ta och visa vilka fina presenter jag fick på min födelsedag. Jag är själv fortfarande stum av förundran...
Related Posts with Thumbnails