När jag var yngre trodde jag alltid att jag ville bo vid havet. Jag var nog något influerad av Marie Fredrikssons sång "Jag vill ha ett hus vid havet" och hade en väldigt romantisk bild av det hela. När jag var 22 flyttade jag i alla fall till Visby för att plugga där tre år och då insåg att det var nog en sjö jag skulle bo vid och inte havet. Jag har aldrig varit med om ett hav som lever om så mycket som havet kring Gotland och stormade gjorde det var och var annan dag. Idag bor jag åter igen vid havet vilket är trevligt på sommaren men kan vara en mardröm vintertid.
En sjö är det enda jag verkligen saknar vid vårt sommarhus. Det rinner visserligen en bäck över tomten, Storbäcken, och en gång i tiden var den verkligen stor som ni kan se på den här bilden från 1940-talet.
Vår gård, längst till vänster, med bäcken framför.Båtbyggarna som ägde vår gård seglade sina båtar nerför denna bäck som idag inte är mer än en halvmeter bred pga uppslamningen. Ifjol när det var riktigt mycket vårvatten fick vi dock känna på hur det var när vattnet forsade fram i bäcken.
Vy över Storbäcken april 2008 från vårt hustak.
Från det ena till det andra så hade vi bara 2 grader varmt i natt så det är nog bara att inse att målningssäsongen är över, i alla fall med linoljefärg. Så nu är det dags att hitta på andra projekt som går göra oberoende av höstvädret. Frågan är om vi ska ta oss an hönshuset nu eller satsa på de utvändiga jobb som är kvar på huset och som borde ha varit gjorda för länge sedan?
Inga kommentarer:
Skicka en kommentar