Sakta men säkert

De senaste två veckorna har vi haft väldigt vackert väder men kallt! Omkring 5 grader har det varit. Man blir riktigt lurad när man tittar ut genom fönstret och ser solen skina från en blå himmel och så kommer man ut och det är svinkallt! Igår kunde jag i alla fall inte motstå längtan efter att vara ute och påta på. Jag tog på mig tre lager tröjor, fleesehalsduk och vindjacka och så satte jag igång. Vi for en sväng till Blomsterlandet och inhandlade 10 säckar jord plus en Tornedalsros och en Doftschersmin. Sedan åkte jag till sommarhuset medan maken stack iväg för att sjösätta båten tillsammans med sin bror.

Alla jordsäckar vi köpte var till en syrenberså som vi tänkt göra. Vi provade sätta en i fjol men nu under våren stod det så mycket vatten i trädgården att syrenerna dränktes. Det finns inte det minsta tecken till liv i dem så vi bestämde oss för att börja om från början. Suck! Den här gången gör vi en jordvall som vi planterar syrenerna i där de inte ska kunna dränkas. Det var inte ovanligt att man gjorde så förr när man planterade bersåer så det ska väl funka för oss också. I den blivande bersån ställde jag sedan fram vår gamla trädgårdsmöbel, arvegods från min mans mammas mormor och morfar. Den börjar vara i behov av ommålning - jag längtar inte! Bordet pryds av penséer planterade i en gammal järngryta som vi hittat under trappan. I bakgrunden syns en av våra närmsta grannar, ett gammalt båtmanstorp.









Jag passade också på att rensa bort fjolårsväxter från mullbänkarna intill gavlarna. Det spirar och gror där nu sakta men säkert. Här kommer löjtnantshjärta, stormhatt, krollilja och valeriana upp.









Rosen och schersminen fick också sina platser i trädgården vid sommarhuset. Jag hoppas de ska klara sig. För två år sedan provade jag plantera en syrenhortensia men den dog knall och fall i somras. Det är alltid lika tråkigt att se att det man ansträngt sig så för bara tynar bort och dör. Men man får inte ge upp! Tornedalsrosen ska i alla fall klara zon 8 så det måste väl gå!