Jag fick ett tips på en timmerstomme i en kommentar till mitt förra inlägg som jag bara måste göra ett inlägg om. Detta är bostadshuset på det gamla fideikomisset Fredrikslund utanför Lund i Skellefteå. Huset är från 1700-talet och är ett av de sista fidekomissen i Sverige. Ett fideikomiss är alltså en beteckning på en egendom som inte kan säljas utan måste gå i arv. Sveriges regering beslutade 1963 att landets då 200 kvarvarande fideikomisser skulle avskaffas och idag finns det ungefär ett 20-tal kvar.
Denna "k-märkta" byggnad ska nu alltså säljas för avflyttning. Det är ett underbart hus och jag skulle inte ha något emot att äga ett sådant men byggnadsvårdaren inom mig riktigt rasar emot att det skulle rivas ner och flyttas. En sådan här byggnad måste ju få stå kvar på sin ursprungsplats! Vilka värden som skulle gå förlorade om den inte fick stå kvar!
Det mest tragiska är att vi antikvarier sällan kan göra något i ett sådant här fall. För att kunna sätta stopp för det måste byggnaden i princip vara byggnadsminne och det är den tyvärr inte i detta fall trots att den har byggnadsminnesklass.
Tack Lina för tipset! Jag hade inte upptäckt huset själv på Blocket så det var bra (även om det gjorde mig lite ledsen). Bilderna är förresten lånade från säljarens sida www.fredrikslund.com/index.html och jag hoppas att jag inte har fått någon av er att köpa stommen nu genom att ta upp det här!
Underbart lättstädat
7 timmar sedan
2 kommentarer:
Jag tänkte detsamma när jag såg huset eftersom jag också anser att det inte borde vara så enkelt att bara riva ett sådant hus. Huset verkar ju vara helt fantastisk fint och väldigt välbevarat trots allt att det är synd att det inte får stå kvar på sin rätta plats och återställas till sin forna glans! Har inte länsstyrelsen eller kommunen något alls att säga till om när det handlar om rivningar även om det inte är ett bygnadsminne?
Hur som helst, om den trots allt måste flyttas och byggas upp igen skulle den ju inte kunna hamna i bättre händer än hos dig ;) Då får ju huset i alla fall ett fortsatt liv.
Lagstiftningen är svag. Även om det görs bebyggelseinventeringar kan hus rivas om ägaren/ägarna inte vill ha kvar dem. Så har skett i min hemby - inte bara EN gång.
Hur gör vi människor stolta över det dom äger i form av gamla hur? Hur ska kulturmiljövården nå ut till oss vanliga dödliga?
Jag känner mig ganska luttrad men har inte tappat hoppet än att det går...
Skicka en kommentar