Sånt där som aldrig blir av

På den senaste tiden har vi kommit oss för att göra en del sånt där som aldrig brukar bli av i sommarhuset. Vi har tex flyttat den där vinbärsbusken som stod så malplacerat vid infarten till gården som vi har gått och tänkt på i flera år. Nu står den tillsammans med de andra vinbärsbuskarna vid ladugården och ser ut som att den alltid har hört hemma där.












Ser ni att ladugården dessutom har blivit röd på två sidor? Det är vad jag har ägnat min sommar åt - måla måla måla. Man blir ganska stark i armarna av att måla med rödfärg. Fasadpanelen på ladugården är inte i det bästa skicket så det här är mer ett plåster på såret tills vi har tid att renovera den, dvs om en massa år då vi är färdiga med huset. Tills vidare kanske färgen skyddar litegrann i alla fall.


Och så har vi äntligen hyvlat och satt upp foder och fönsteröverstycke på blindfönstret (eller rättare sagt min man har gjort det). Det blev så här fint - i alla fall när man ser det på håll. Vi har upptäckt lite problem med blindfönstret och även kammarfönstret intill men mer om det en annan gång tror jag.


Nu saknas det "bara" foder på två fönster till. Suck! Fodren ska få stå omålade ett år för då fäster linoljefärgen bättre.

En annan sak som maken har gjort är att han har smitt en hasp till insidan av dassdörren. Den kan ju kännas skönt att få stänga och låsa om sig när man har ärende till hemlighuset.


Själv så har jag kittat de tre glasen i överljuset till dassdörren. Jag börjar bli lite leds på det här med fönsterrenovering, har hållit på med det i fyra år nu, så tyvärr börjar jag ta lite genvägar men man får väl skylla sig själv om det inte funkar. Därför så kittade jag i alla fall bågen på plats och struntade både i att grundmåla och olja. Jag vet, det var dumt av mig men jag ville bara få igen de där hålen! Det får väl hålla så länge det gör. Vi kan väl se på det som ett litet experiment?