Händers verk

För några år sedan fick jag ärva min farmors gamla vävstol. Eftersom jag tycker det känns tråkigt om den bara skulle stå i ett förråd fick jag för mig att jag skulle börja väva. Nu råkar det vara så att jag inte är den som börjar på nybörjarnivå direkt så jag gav mig direkt på bunden rosengång. Av någon anledning såg det dock inte ut som jag hade föreställt mig. Väven blev också smalare än planerat så jag hade lite svårt att bestämma vad det skulle bli till.

När vi flyttade till Umeå hamnade vävstolen i sommarhuset och eftersom vi mest bara är där och jobbar på med huset så har det inte blivit så mycket vävt på sista åren men nu under hösten tänkte jag att jag skulle ta upp vävningen igen. Och då ville det sig inte alls. Mönstret blev helt fel, nånting var fel med skaften. Så jag tog med mig hemslöjdskonsulenten hem och hon fick göra en ordentlig översyn på vävstolen. Hon gav mig en massa bra tips men hon berättade också att det jag vävde inte riktigt var vad jag trodde jag vävde...

Inte helt oväntat hade jag missförstått litegrann hur man väver rosengång, allt kan man tydligen inte lära sig på egen hand. Men efter att hon förklarat och ritat och visat så tror jag att jag äntligen har fattat poängen och nu har jag börjat få fart på det hela och äntligen ser det också ut som jag hade tänkt mig! Men nu är det lös rosengång jag väver vilket skall vara Västerbottens traditionella vävteknik. Så här ser i alla fall mönstret som jag väver ut, ritat efter eget huvud.


Och så här blir det i vävstolen. Bilden är nog inte den bästa för den har jag tagit med mobilkameran.


Äntligen har jag också kommit på vad det är jag ska ha det till. Jag ska sy en åkpåse av det till en sparklåda. Insidan ska jag klä med fuskfårskinn. Det blir perfekt till bäbisen som vi väntar i januari.

Sånt där som aldrig blir av

På den senaste tiden har vi kommit oss för att göra en del sånt där som aldrig brukar bli av i sommarhuset. Vi har tex flyttat den där vinbärsbusken som stod så malplacerat vid infarten till gården som vi har gått och tänkt på i flera år. Nu står den tillsammans med de andra vinbärsbuskarna vid ladugården och ser ut som att den alltid har hört hemma där.












Ser ni att ladugården dessutom har blivit röd på två sidor? Det är vad jag har ägnat min sommar åt - måla måla måla. Man blir ganska stark i armarna av att måla med rödfärg. Fasadpanelen på ladugården är inte i det bästa skicket så det här är mer ett plåster på såret tills vi har tid att renovera den, dvs om en massa år då vi är färdiga med huset. Tills vidare kanske färgen skyddar litegrann i alla fall.


Och så har vi äntligen hyvlat och satt upp foder och fönsteröverstycke på blindfönstret (eller rättare sagt min man har gjort det). Det blev så här fint - i alla fall när man ser det på håll. Vi har upptäckt lite problem med blindfönstret och även kammarfönstret intill men mer om det en annan gång tror jag.


Nu saknas det "bara" foder på två fönster till. Suck! Fodren ska få stå omålade ett år för då fäster linoljefärgen bättre.

En annan sak som maken har gjort är att han har smitt en hasp till insidan av dassdörren. Den kan ju kännas skönt att få stänga och låsa om sig när man har ärende till hemlighuset.


Själv så har jag kittat de tre glasen i överljuset till dassdörren. Jag börjar bli lite leds på det här med fönsterrenovering, har hållit på med det i fyra år nu, så tyvärr börjar jag ta lite genvägar men man får väl skylla sig själv om det inte funkar. Därför så kittade jag i alla fall bågen på plats och struntade både i att grundmåla och olja. Jag vet, det var dumt av mig men jag ville bara få igen de där hålen! Det får väl hålla så länge det gör. Vi kan väl se på det som ett litet experiment?

Äntligen!

Nu är vi till sist hemma igen så nu kan jag äntligen visa lite fler fyndbilder! Det här fyndet hamnade i kammaren i sommarhuset, en tvättservis med fyra delar intakta - kanna, tvättfat, tvålkopp och så en liten vas som jag inte vet vad man kan ha använt till. Vi har spekulerat i att det skulle kunna vara en spottkopp. Någon som har någon annan bra idé eller som tom vet vad den är till för?



Jag älskar det vackra mönstret på servisen. Den ser så exklusiv ut. Jag har svårt att tänka mig den här servisen i ett vanligt bondehem, den känns så övreståndsmässig på något vis.











Den nya servisen fick ta den plats där den tvättservis vi köpte i våras tidigare stod så den får nog hamna uppe i lilla kammaren nu. När du den blir klar... Arbetet går lite trögt just nu. Till sist en bild på den nya gasolkaminen som vi köpte i somras. Den värmer gott nu på höstkanten då vi är inne i huset och jobbar.



Övriga fynd står än så länge i förrådet och väntar på antingen en uppfräschning eller på att vi ska komma på någonstans där vi kan placera ut dem så det kan nog dröja ett tag innan ni får se mer av dem. Men så småningom så!

Villa Ammende

Vi är fortfarande kvar hos svärföräldrarna så det blir ett till inlägg där jag inte kan visa bilder på våra fynd. Den här gången tänkte jag istället berätta och visa bilder från ett hus i Estland som jag besökte när vi var dit på studieresa när jag läste till byggnadsantikvarie.

Huset ligger i kurorten Pärnu vid Östersjökusten och heter Villa Ammende. Det har en väldigt romantisk historia. Huset byggdes 1906 av en rik man till sin dotters bröllop för att de skulle ha någonstans att ha bröllopsfesten. Huset försågs även med ett torn varifrån dottern skulle kunna se sin man komma med sitt skepp till hamnen, han var nämligen sjöman. Så här ser exteriören ut.













Interiören gjordes i senaste jugend-stil med flera otroligt vackra väggmålningar. På 1990-talet köptes huset av en man som startade hotellverksamhet där. Han har restaurerat byggnaden jättefint och tagit fram alla original vägg- och takmålningar. Dessutom har han rest runt i hela Europa för att hitta möbler som passar in i huset och som är från rätt stilepok. Vilket jobb! Vi fick en visning i huset mot att vi drack en (dyr!) kopp kaffe där men det var det verkligen värt. I tornet kan man numera äta en romantisk middag för två... Vänstra bilden är från röda salongen och högra bilden från stora sviten. Kolla in väggmålningarna! Att resa till Estland är fortfarande prisvärt och att bo i sviten kostade ungefär som ett vanligt svenskt hotellrum och då har man sovrum, vardagsrum och badrum med jacuzzi. Inte illa!











Här en bild på en takmålning i blå matsalen. Den har lite mer art deco-stil än jugend men visst är det läckert?



Till sist ett par vackra pjäser i huset. Till höger en kakelugn i gröna salongen, även den med otroligt vackra takmålningar, och till vänster en öppen spis i foayen. Den pjäsen är verkligen pampig! Jag har aldrig sett något liknande, vare sig före eller senare.
















Befinner ni er någon gång i Estland så rekommenderar jag verkligen ett besök till Pärnu och villa Ammende. Särskilt om ni som jag är förälskad i jugend och välbevarade gamla hus. Bilderna har jag googlat fram så de kommer från lite olika källor men hotellet har en egen hemsida www.ammende.ee där man kan spana in lite mer bilder och info om byggnaden.

Brodera mera!

Jag hade tänkt att jag skulle visa er mer av de inköp vi gjorde på loppisen tidigare i augusti för länge sedan men just nu så bor vi hos svärmor medan svärfar och svågern är i Grekland och seglar så jag har inte tillgång till mina bilder. Så det får bli något annat så länge.

I veckan var jag ut till en fin liten gård där mina ögon genast föll på en väggbonad som jag tyckte var så trevlig. Jag tycker väldigt mycket om broderier och väldigt mycket om jugendmönster och i formen av väggbonader så tycker jag det blir extra trevligt. Om jag var lite snabbare med nålen skulle jag brodera på löpande band men att färdigställa en liten brickduk tog mig hela fjolåret så jag kan nog inte räkna med några under. Här är i alla fall några fina exmpel som jag gärna skulle hänga upp på väggen hemma!


Det här var en ny version av "Små små ord..." för mig. Den jag har hört tidigare har ett annat slut. Men visst var det fina jugendrosor?


Den här bonaden ska jag någon gång lyckas göra och hänga upp innanför entrén så att man ser den direkt man kommer in. Det känns lite som Carl Larssons devis "Var välkommen kära du till Carl Larsson och hans fru". Men jag tror att jag vill göra den i lite annan stil med jugendrosor och en äldre skrivstil. Den här känns lite 80-tal tycker jag men jag gillar verkligen texten.

Min första utmärkelse!

Jag har fått min allra första utmärkelse! Den kommer från Floras kulle - tack så hjärtans mycket! Den ska nu skickas vidare till sju personer/bloggar och de jag har valt ut är dessa:

Bygga bo
Gårdsromantik Havsviken
Kallholmen
Livet på Bergagården
8 hektar
Mitt egnahem
Ryttmästargården

De här bloggarna hör till mina absoluta favoriter av två anledningar: de handlar om byggnadsvård och/eller de som skriver befinner sig i norra Norrland.