Drömmens uppfyllelse

Till slut så har det då äntligen hänt. Vi har blivit husägare! Sedan en vecka tillbaka är vi nu stolta ägare av min mans släktgård, en roll som vi axlar med både stolthet och respekt. Vid vår inflytt blev våra barn den sjunde generationen här på gården och det är ju inte fy skam. Bostadshuset är delvis från 1700-talet och påbyggt på 1800-talet. Dock är det renoverat 1986-87 och vår tanke nu är att "renovera renoveringen" och föra huset ungefär sisådär en hundra år tillbaka i tiden. Våra vedermödor med detta kommer ni att kunna följa på en ny blogg som jag håller på att skapa just nu. Lyckohem kommer att finnas kvar tills vidare men det blir kanske inte särskilt tätt mellan inläggen (inte för att det har varit det på sista tiden).

Vårt nya hem, fotograferat av min mans farbror.

Ansvaret för denna släktgård gör dock att många funderingar finns i huvudet just nu över hur vi ska göra med vårt sommarhus. Att sköta om två gårdar med flera byggnader, stora trädgårdar och även en del mark känns övermäktigt men att sälja känns naturligtvis också sorgligt då vi har lagt ner vår själ i att restaurera huset. Ändå lutar det åt det senare men det svåra blir att hitta rätt köpare, någon som bryr sig om huset och inte ser det som ett rivningsobjekt. Det måste inte vara någon som fortsätter i precis samma spår som oss men det måste vara någon som har hjärtat på rätt ställe så att säga. Vi får väl se hur det blir med den saken. Vi ska i alla fall vänta till våren innan vi beslutar något definitivt. 

Sommarlycka

Det är något med den här sommaren. Jag lade först märke till det under försommaren när traktens alla ängar plötsligt exploderade av maskrosor. När jag besökte sommarhuset i helgen reflekterade jag också över det för gräsmattan hade vuxit som aldrig förr och det är bara att glömma att vi ska kunna klippa den nu. 

Sommarhuset i sommarskrud.

En fördel har dock den här kicken som grönskan tycks ha fått i år haft, för första gången känner jag mig verkligen nöjd med rabatten vid sommarhuset. Den som aldrig riktigt har velat ta sig som jag har sett framför mig, den frodas nu också som aldrig förr. Och för första gången så är min sjuåriga pion på väg att slå ut. Det är sommarlycka det!

Blommande jätteprästkrage och krollillja i knopp.

Vårkänslor

Igår var jag för första gången sedan i höstas till sommarhuset och tittade till det. Snön har smält fortare än vanligt i år och i blombänken tittar redan flera blommor fram. Det var lite för tidigt dock att avgöra om allt har överlevt den gångna vintern. Rosorna som vi flyttade dit i fjol har dock klarat sig och jag hoppas de ska ta sig riktigt fint. Med mig hade jag ett gäng lökar från i påskas som jag stoppade ner i blombänken. Hoppas nu att de ska klara sig och att vi ska få se påskliljor dyka upp i rabatten nästa vår!

Påsklilja, bild lånad från Wikimedia

Salen

I oktober blev vi äntligen klara med renoveringen av salen i sommarhuset och kunde ställa i ordning som jag har längtat efter så länge. Eller ja, egentligen är golvet bara grundmålat men nu är det för kallt för att måla mer så antingen får det vara som det här, det ser inte så pjåkigt ut, eller så får vi måla färdigt nästa år. 

Taket har pappspänts och målats, väggarna har klätts med masonit och tapetserats med ett nytryck av en 20-talstapet från Sandberg tapeter och golvet har målats med kimröksgrå linoljefärg från Gysinge. 

De underbara ripsmattorna har min mans farmors mor Maria vävt i början av 1900-talet. Vi har fått ärva två sådana mattor som verkligen är som smycken på golvet. Gungstolen är arvegods från min morfars familj.

Genom dörren skymtar gästkammaren där min mans mormors mor Astrids gamla nattlinne hänger framme, redo att användas. Bakom bordet (ett blocketfynd) skymtar också gasolkaminen som vi investerade i för några år sedan och som vi nu äntligen har börjat använda lite mer och upptäckt är riktigt bra. 

Uteplats

I helgen har det minsann jobbats i familjen Lindström, värmeböljan till trots. På lördagen var vi i sommarhuset och jobbade i trädgården. Medan maken röjde i det knähöga gräset passade jag (med lite hjälp från 2-åringen) på att gräva och lägga skiffer till en uteplats som ersättning för den där bersån som aldrig vill ta sig. Skiffret kom jag och min mor över från en granne till mina föräldrar för flera år sedan och nu har vi äntligen kommit oss för att dela upp det mellan oss - bättre sent än aldrig...

Ännu är det inte riktigt klart men man kan i alla fall få en aning om hur det kommer att bli.

På söndagen fortsatte jag att måla Madickengungan där jag nu har kommit ungefär halvvägs. Om det inte var för alla vinklar och vrår som ska målas på den vore det ett riktigt nöje men man blir leds rätt fort när det är svårt att komma åt med penseln och man får krypa och klättra för att nå. Men fint kommer det att bli!

Sakta men säkert

Arbetet med salen börjar nu sakta men säkert att närma sig sitt slut. Just nu är det svårt att hitta tid till att vara i sommarhuset och jobba men nån timma här och där blir det. Och nu är det sista etappen som hägrar - målning av golvet. Vi hade ju funderat på att måla det med en ljusgrå brytning med grön umbra men så kom jag plötsligt ihåg den burk med kimröksgrått som vi hade stående och som inte tycks komma till användning. Vi bestämde oss därför att använda den färgen istället efter att ha brutit till den något med vit linoljefärg för att få den lite ljusare.

På bilden är halva golvet målat ett första varv, jag tror den gråblå kimröken kommer att passa mycket bättre till tapeterna som har gråblå botten än vad grön umbra hade gjort. Spännande blir det att se när det äntligen är klart!

Det tar sig

Långhelgen som var nu gick åt till en hel del arbete. Vi inledde med att gräva upp två rosenbuskar och flytta dem till sommarhuset. De kommer från en ödetomt vid mina svärföräldrar. Tidigare har vi även grävt upp brandliljor som växer där intill en gammal stengrund. Jag är inte säker på vad för sorts rosor det är så det ska bli spännande att se när de blommar (om de överlever flytten och de senaste dagarnas värmebölja). Men jag tror att det är en kanelros och en nyponros.

Nytillskotten i trädgården gav mig också chansen att testa årets morsdagspresent. Funkade jättebra!

Resten av helgen har jag målat Madickengungan som jag fick i 30-årspresent av min man för ett par år sedan. Jag räknar inte med att hinna mer än grundmåla den i år men det känns i alla fall bra att komma igång. Med alla vinklar och vrår som ska målas tar det enormt lång tid. På tre dagar har jag hunnit måla halva ställningen, ganska frustrerande...Men det blir nog fint så småningom!

Humle

Ett problem jag tycker vi har vid vårt sommarhus är att tomten helt saknar "tak" och "väggar", dvs den är öppen åt alla håll så från landsvägen har man hel insyn över tomten och mot den intilliggande lägdan får vinden fritt spel. För att få lite insynsskydd planterade jag i helgen en rad med humleplantor nedanför farstubron som ska få växa upp och bilda en grönskande vägg. Plantorna syns inte så bra på bilden men de finns där i alla fall.

Så här ser det ut på en gammal bild från vårt sommarhus. Till vänster så anar man att de hade störar på båda sidor om farstubron där humle fick klättra upp. På den tiden var det antagligen mest som solskydd men det känns roligt i alla fall att vi går tillbaka till något som en gång har funnits på gården.

Här är en bild från gaveln där de tom hade störar framför köksfönstren där klätterväxter fick växa upp. I köket blir solen verkligen gassande på somrarna så jag kan förstå att de gjorde så här. Och det är ett betydligt vackrare solskydd än dagens markiser tycker jag!

Rabatt

I lördags fick jag äntligen tid över till att åka till sommarhuset och rensa upp i perennrabatten. Jag har längtat så länge efter att få sätta fingrarna i jorden och jag tycker det finns få saker som känns så givande som att rensa rabatterna efter vintern. Det blir ett så tydligt resultat när man tar bort det gamla och vissna och helt plötsligt har en prydlig och (svagt) grönskande rabatt. Det är också lika spännande varje år att se vad som har eller inte har klarat sig över vintern. I år verkar det vara löjtnantshjärtat, strandliljan och blågullen som har fått stryka på foten så det blir till att leta reda på några ersättare. Jag passade även på att flytta jordgubbarna och smultronen som kantväxter i den här rabatten för att få mindre ytor som behöver rensas under sommaren och därmed mer lättskött.

Årets första planta

Normalt så brukar det inte gå plantera något vid vårt sommarhus förrän i juni eftersom det tar så lång tid för tjälen att gå ur marken. I år har det dock inte varit någon tjäle att tala om så redan nu går det bra att börja gräva. Därför tog jag tillfället i akt och grävde ner en rabarber vid husknuten. Jag har tänkt plantera en rabarber vid huset i flera år men det har av någon anledning aldrig blivit av, men nu sitter den i alla fall där och jag hoppas att den ska klara sig.

Jag funderade ganska länge på var jag skulle sätta rabarbern. Från början försökte jag dela upp trädgården på traditionellt vis i en prydnadsdel och en köksdel men nu när vi har haft gården i några år börja jag inse att vi måste göra det mer praktiskt för oss och begränsa trädgårdens storlek, annars har vi inte en chans att sköta om alltihop. Därför kommer nyttoväxterna att sakta men säkert integreras i prydnadsträdgården så att vi bara behöver sköta marken allra närmast huset. Rabarberns placering vid husknuten är en väldigt traditionell sådan. Innan prydnadsväxter blev vanligt i Västerbotten fick rabarbern ofta denna framskjutna plats för att dess blomsterstänglar även skulle kunna vara till prydnad.

Visste ni förresten att man bland vanligt folk inte började äta rabarbern förrän på 1800-talet? Före det sågs den enbart som en medicinalväxt. I Sverige började vi inte producera inhemskt socker förrän i slutet av det århundradet varför det var för dyrt för vanligt folk att använda sig av sura köksväxter som rabarber, vinbär, krusbär mm.

Nu har vi bestämt oss

Nu har vi bestämt oss! (tror vi...) Det blir ett målat golv i salen. Trots att jag tycker att det var ett misstag att måla köksgolvet så här i efterhand av två anledningar - golvet ser smutsigt ut på en gång och det är mycket svårare att rengöra än våra såpskurade golv - kommer vi alltså att göra det igen. Den här gången kommer vi dock bara att använda linoljefärg, inte blanda med fernissa som vi gjorde i köket. Vi får väl se om det gör någon skillnad när vi kommer så långt. Det lutar åt att kulören blir 60% grön umbra, precis som det här golvet i Gysinge. Bilden är lånad från bloggen Smalltownstyle.blogg.se 

Eller kanske det bara blir 15%. Vem vet? 

Nu är vi igång!

Det gäller att smida medan är järnet är varmt som man säger och varmt har vi haft det i helgen så idag har vi passat på att tapetsera ännu en vägg i salen i sommarhuset. För en gångs skull gick allting smärtfritt och med glatt humör. Det sägs ju att tapetsera tillsammans är det som verkligen visar om ett förhållande är menat att hålla eller inte och i ett hus utan räta vinklar blir man verkligen prövad...

Medan vi ändå var i sommarhuset passade jag på att gå en tur i trädgården och undersöka vad som har överlevt och inte. Till min besvikelse har syrenbersån dukat under, igen, denna gång är det råttorna som är boven i dramat. De har varit på de flesta buskar i trädgården så det kommer nog att bli att plantera en hel del nytt, inte bara berså. Efter tre försök funderar jag dock på att plantera en rosenberså istället. Syrener verkar inte vilja leva i den här trädgården men kanelrosorna mår i alla fall bra så kanske det vore något?

Väntans tider

Just nu väntar vi på den värmevåg som brukar komma kring morsdag här uppe. Får vi bara en helg med värme ska vi tapetsera klart i salen i sommarhuset. Längtar!

Uppdaterad

Nu har vi uppdaterat Hålla hus där ni kan följa vårt restaureringsarbete i sommarhuset. Den här gången kan ni läsa om hur vi pappspände taket i salen och hur dåligt det gick... Men skam den som ger sig! Det blev bra till slut i alla fall! Tapetseringen hann vi inte klart innan det blev för kallt så arbetet med salen kommer att fortsätta nästa år. 

 www.hallahus.se Följ en restaurering

Snart klart

Igår började vi äntligen tapetsera i salen i sommarhuset. Tapeterna har legat och väntat i snart två månader men vi har haft så mycket annat för oss så det har bara inte blivit tid över till att sätta upp dem. Igår gjorde vi en heldag och har nu hunnit drygt halvvägs. Här kommer en liten sneakpeak.

Tapeten ser blåare ut i verkligheten än vad jag trodde utifrån tapetprovet men det passar riktigt bra i det här rummet. Tapeten heter Vera och kommer från Sandberg www.sandbergab.se/sv Från början hade vi tänkt att vi skulle måla golvet men sen bestämde vi oss för att inte göra det. Nu funderar vi åter igen på att måla det gråvitt eftersom vi tror att det skulle se så bra ut till tapeterna.

Öppet hus

Nästa söndag den 8 augusti har vi öppet hus i vårt sommarhus, det sk båtbyggarnas hus, och då är alla hjärtligt välkomna att besöka oss! Vi kommer att ha guidade turer i huset och berätta om restaureringen kl 13:00, 13:45 och 14:30 och så blir det fikaförsäljning i det gröna (håll tummarna för vackert väder!). För mer information kan ni gå in på Svenska byggnadsvårdsföreningens hemsida www.byggnadsvard.se och titta under fliken aktiviteter/länsarrangemang.

Säsongen har börjat!

Här om dagen skickade jag iväg årets första beställning till Gysinge. Nu är det bara ett rum kvar att restaurera i sommarhuset och det är salen på övervåningen. Där ska taket pappspännas, väggarna tapetseras om och golvet målas. Eftersom man bör pappspänna på våren då det är fuktigt i luften börjar vi med det så nu har jag beställt papp, nubb och spikremsor. Det är flera år sedan jag sist pappspände ett tak så det ska bli spännande att se om jag kommer ihåg hur man gör. Men efter vad jag minns så var det inte särskilt svårt i alla fall. Vi hoppas hinna klart salen i sommar. Det ska bli så roligt att se huset färdigt och vilken förändring det har genomgått sedan vi köpte det!

Närbild av den befintliga tapeten i salen, en guldtryckt tapet från 1930-talet antagligen. Tyvärr mycket smutsig och trasig så den går inte ha kvar.

Nyckelhålet till garderobsdörren i salen, med vackert utstansad nyckelbricka.

Uppdatering

En välbehövlig uppdatering i följetongen om restaureringen av vårt sommarhus har äntligen gjorts på Hålla hus http://www.hallahus.se/ För er som följer den här bloggen så känns säkert mycket igens men kanske där även finns en del nyheter. På hemsidan försöker jag skriva mer ingående om hur vi går till väga med restaureringen, vad vi använder för metoder och material, medan bloggen mer ytligt redogör för vad vi pysslar med.

Hur som helst så tyckte jag att de här bilderna från kammaren som vi restaurerade i somras såg så trevliga ut så jag ville lägga ut en liten blänkare. De fick mig verkligen att längta till sommaren, så här mitt i vintern...

Projektens tid

Vintern är projektens tid för mig. När snön ligger djup och vi har 20-30 minusgrader och det inte går göra ett dyft på sommarhuset, då gäller det att hitta på något annat att göra. Det första projektet den här vintern blev att klä om min mans gamla sittvagn till vår dotter som håller på att växa ur liggvagnen. Vi försökte hitta tyger som skulle se ut som om de kunde vara originaltygerna och jag måste säga att jag känner mig riktigt nöjd med resultatet.

Lagom till att vagnen blev klar fick vi ju då tyvärr 30 minusgrader så det var inte riktigt läge att ha lillan ute i kylan. Men så snart det blev lite varmare så tog vi oss en promenad bort till sommarhuset för att se hur det står till där. Vi har fått riktigt mycket snö i år och så här idyllisk ser stugan nu ut.

Nu när vagnen är klar så har jag påbörjat ett annat projekt som jag har gått och tänkt på länge. Men mer om det får det bli nästa gång.

Nu kan vintern komma

Här om helgen var vi till sommarhuset och satte in de vinterbågar som jag har hållit på och renoverat, jag vet inte hur länge. I vårt hus är det en speciell typ av vinterbågar som är vanliga just här i Skellefteå-trakten och som brukar kallas just för Skellefteå-bågar. Det är en variant där vinterbågarna i bottenvåningen sätts på utsidan istället för på insidan. Rent praktiskt så isolerar de inte lika bra eftersom mellanrummet mellan bågarna blir mycket mindre än när bågarna sitter på insidan, men vi vill ju helst inte ändra på någonting i huset och eftersom det ändå står kallt på vintern så spelar det ju inte någon större roll för oss.

Så här såg västra fasaden ut innan vi satte dit vinterbågarna. Det här är två av de fyra fönster som inte var sönderslagna när vi köpte huset och de är fortfarande orenoverade. Ärligt talat så har jag inte vågat göra någonting med dem av rädsla för att ha sönder glaset. Och med de renoverade vinterbågarna utanpå så är ju bågarna skyddade. Om ni tittar närmare ser ni att det finns lite plats kvar för en båge till i fönsternischen.

Här är samma fasad men från andra hållet efter att vi satt upp vinterbågarna. Man kan se att de sticker ut litegrann utanpå fodren. Egentligen ska de fästas med små trävred men eftersom det bara fanns några enstaka kvar på huset och vi inte har hunnit tillverka några nya så har vi tills vidare fäst bågarna med böjd spik. Nu sitter de i alla fall på plats!